Kärleken är en underbar …

Kärleken i sig är större än den äktenskapliga institutionen – en väldig kraft som inte går att hindra. Den är ett sätt för den enskilda individen att utvecklas och fullbordas. Men de som upplever äkta kärlek blir också en del av ett större sammanhang än den individuella lyckan. En viktig del av den utopiska kärleken är tron på att kärlekspar gör världen hel, genom att förena motsatspar. De förenar andlighet och sinnlighet och kvinnlighet och manlighet. Många beskriver även kärlek till andra företeelser än mellan människor som till pengar, resor, djur eller likande. Det är dock en stor skillnad mellan att spara pengar och att verkligen älska. Även om många tyvärr tvivlar på sin egen älskvärdhet

Det kvinnliga och manliga växte under samma period fram i vetenskapen som något naturligt och medfött hos kvinnor respektive män. Och den utopiska kärleken blev en del av särartsidéerna som kom att påverka kvinnor och mäns faktiska roller i samhället. När att finna den rätta blir ett sätt att förändra och förbättra världen. Blir en kvinna utan en man, blir hon verkligen en ofullbordad kvinna. Medan en man även har ett värde inom arbetslivet. Kvinnan ansågs också vara den som var mest kapabel att sammanföra de två motpolerna, då hon av naturen är trogen och mild. Den utopiska kärleken kan ses som religion eller livsåskådning. Idéhistorikern Inga Sanner beskriver i Den segrande Eros att den är ”en vision om ett annat tillstånd än det nuvarande vilket skänker mening och sammanhang åt den enskilda individen.”

Den mest markanta skillnaden mot den höviska kärleken är alla de andliga idéer som genomsyrar den. Att den förvandlandar sexualiteten till något som hör ihop med det djupaste av själen.