Min morgon var som sagt helt kokobananas, men mitt nya LCHF bröd var en riktig höjdare! Glömt ställa alarmet så jag vaknade tjugo minuter innan bussen skulle gå så jag flög som en kanonkula ur sängen och drog på mig närmsta kläder, snubblade in i badrummet för att gno runt några varv i munnen med tandborsten, slänga på mig jacka och skor och sticka iväg. Jag hann, hur vet jag inte.. Mer än att jag satt och flåsade med pannan mot rutan påväg ner mot stan  medan illamåendet klibbade i halsen.

Barney i action liksom!

Igår så klev vi upp runt nio och sen skjutsade Pappa ner oss till bussen som gick till stan 10.00. Efter vi hade gått på stan i sjutton år i världens jobbigaste väder så åkte vi mot ica kvantum där vi skulle handla och sen åka hem till Linnéa och äta middag och efterrätt. Det blev naturligtvis fläskfilé, pasta och sås, det var verkligen mums! Till efterrätt åt vi mosade vi jordgubbar och hallon med glass, det var hur gott som helst! Middagen var för att fira att vi fått ett lån på och kan därmed åka på semetster tillsammans! Det blir Spanien i Sommar!!! Efter maten satt vi i soffan och pratade och knäppte massa gruppbilder som vi typ förstörde genom att antingen skratta, kolla bort eller göra så att alla såg konstiga ut.

Nu ska jag snart gå ner och duscha och sen äta någonting och sen kolla på tv eller liknande.

Shit, ännu ett positivt inlägg. helt sjukt underbart.

2003 ingick i Hollywood 80-årige Estelle och hennes 85-årige, svårt sjuka man en pakt. Hon hjälpte honom att hoppa ut genom deras fönster på sjuttonde våningen, sedan hoppade hon själv efter. I en artikel i USA TODAY om paret står det att de efter 42-års äktenskap fortfarande var djupt förälskade: “They were totally devoted to each other”. Många anser att parets relation var avundsvärd. Unga älskande låter sig inspireras och längtar efter den fulländade kärleken.

Kärleken i sig är större än den äktenskapliga institutionen – en väldig kraft som inte går att hindra. Den är ett sätt för den enskilda individen att utvecklas och fullbordas. Men de som upplever äkta kärlek blir också en del av ett större sammanhang än den individuella lyckan. En viktig del av den utopiska kärleken är tron på att kärlekspar gör världen hel, genom att förena motsatspar. De förenar andlighet och sinnlighet och kvinnlighet och manlighet. Många beskriver även kärlek till andra företeelser än mellan människor som till pengar, resor, djur eller likande. Det är dock en stor skillnad mellan att spara pengar och att verkligen älska. Även om många tyvärr tvivlar på sin egen älskvärdhet…

Det kvinnliga och manliga växte under samma period fram i vetenskapen som något naturligt och medfött hos kvinnor respektive män. Och den utopiska kärleken blev en del av särartsidéerna som kom att påverka kvinnor och mäns faktiska roller i samhället. När att finna den rätta blir ett sätt att förändra och förbättra världen. Blir en kvinna utan en man, blir hon verkligen en ofullbordad kvinna. Medan en man även har ett värde inom arbetslivet. Kvinnan ansågs också vara den som var mest kapabel att sammanföra de två motpolerna, då hon av naturen är trogen och mild. Den utopiska kärleken kan ses som religion eller livsåskådning. Idéhistorikern Inga Sanner beskriver i Den segrande Eros att den är ”en vision om ett annat tillstånd än det nuvarande vilket skänker mening och sammanhang åt den enskilda individen.”

Den mest markanta skillnaden mot den höviska kärleken är alla de andliga idéer som genomsyrar den. Att den förvandlandar sexualiteten till något som hör ihop med det djupaste av själen.

Idén till den här artikeln kom till mig under en resa i Stockholms kollektivtrafik. Det slog mig vad som (medvetet eller omedvetet) händer i mig när jag sitter mitt emot en människa i tunnelbanevagnen som betraktas som överviktig och som samtidigt äter. De tankar som plötsligt bara är där – var kommer de ifrån? Hur kommer det sig att jag helt spontant tänker nedsättande tankar om en människa jag inte känner, bara på grund av dennes kroppsvikt? Begrepp som övervikt och fetma är vanligt förekommande i svensk debatt och media. Dagligen får vi larmrapporter via media från forskare om det ökade problemet med övervikt och fetma i Sverige och andra delar av västvärlden. I de svenska medierna beskrivs övervikt och fetma som oerhört stora problem och kopplas ihop med att människor behöver lära sig att ändra sin livsstil och sitt levnadsmönster. Kvällstidningar och månadsmagasin erbjuder snabba bantningstips och TV visar program där överviktiga ska lära sig att äta och träna rätt. I delvis motsatt position till dessa mediers beskrivning av överviktiga, står de föreningar och förbund som jobbar för att överviktiga människor ska kunna ta större plats och synas i samhället – trots sin övervikt. Föreningen För Accepterande av Överviktiga skriver att de ”[…] verkar för ett bättre Sverige där folk accepterar oss överviktiga och överviktiga accepterar sig själva precis som de är”. De Överviktigas Riksförbund formulerar sin slogan: ”Gör det du kan och vill göra NU. Vänta inte på att du ska bli smal innan du gör det!” Tyvärr får dessa föreningar och förbund knappast komma till tals lika ofta som de som förespråkar bantning och disciplin för människor med övervikt.

Kopplingen till makt och politik

Det har blivit allt vanligare att frångå traditionella beskrivningar och idéer om vad makt är, till förmån för att studera områden som traditionellt setts som befriade från makt och maktutövning. Michael Foucault har skrivit om makt att den finns ”överallt och kommer överallt ifrån”. Dessa idéer kan tillämpas på hur man talar om överviktiga i Sverige. Ett sätt att empiriskt närma sig frågan om hur makt utövas och vilka effekter denna maktutövning får, är att studera hur det som anses naturligt skapas samt hur motståndsförhållanden kring frågor formas. Det finns undersökningar som visar att överviktiga särbehandlas och diskrimineras. Fokus för denna artikel är grunderna till nämnda diskriminering och syftar till att söka sig både bortom orsakerna till övervikt och bortom hälsoaspekterna av det, för att istället närma sig en kritisk reflektion kring hur relationen mellan övervikt och makt kan ses.

Många härliga skratt senare sitter jag nu här, nöjd, belåten och har fått årets första varma kyssar av solen.

Jag känner mig harmonisk och på vippen av kär idag mina vänner.

Kär i vänskap, kär i ett barns sätt att se på livet, kär i naturen, kär i sommaren, kär i kärleken och kär i livet.

Det är en helt enastående känsla!

Jag är trött på det här nu. Spökena måste få ett stopp. Någonting måste de ju tröttna? Något samvete måste de väl ändå ha?

Nej det får bli jag mot världen inatt. Av en ren slump så hittade jag en rolig fläck i taket häromdagen. Vi kan ha en stirrtävling, om den vågar det.

De flesta av er sover nog nu så jag passar på att säga god morgon istället!
Nu gör vi det här till världens bästa torsdag tycker jag!